Inger Lindquist

Från Wikipedia
Inger Lindquist
Född1 mars 1926[1]
Örgryte församling[1], Sverige
Död24 augusti 1992[1] (66 år)
Göteborg[1], Sverige
Medborgare iSverige
SysselsättningPolitiker[1], jurist[1]
Befattning
Ledamot av Sveriges riksdag
1974–1976 års mandatperiod i Sveriges riksdag, Göteborgs kommuns valkrets (1974–1976)[2]
Ledamot av Sveriges riksdag
1976–1979 års mandatperiod i Sveriges riksdag, Göteborgs kommuns valkrets (1976–1979)[3]
Suppleant i Europarådets parlamentariska församling (1978–1982)[4]
Ledamot av Sveriges riksdag
1979–1982 års mandatperiod i Sveriges riksdag, Göteborgs kommuns valkrets (1979–1982)[3]
Politiskt parti
Moderaterna
Redigera Wikidata

Inger Lindquist, född 1 mars 1926 i Örgryte församling i Göteborg, död 24 augusti 1992, var en svensk jurist och riksdagsledamot för Moderata Samlingspartiet.

Inger Lindquist var dotter till maskiningenjören Nils Magnusson och Anna Sofia Dahlin och var gift 1951–1980 med hovrättsrådet Ulf Vilhelm Edvin Lindquist. Inger Lindquist var jurist, extra assessor vid Göteborgs rådhusrätt 1965–1971, rådman 1971–1980, chefsrådman 1980–1987, lagman 1987–1992. Hon representerade Göteborgs stad i riksdagen 1974–1982 för Moderata Samlingspartiet.

Uppdrag Riksdagen[redigera | redigera wikitext]

Ledamot (m) för Göteborg stad 1974 – 1982. Suppleant i justitieutskottet och lagutskottet, ledamot av lagutskottet 1976/77–1981/82, suppleant i Europarådet, svenska delegationen 1977/78–1981/82, ledamot av besvärsnämnden 1976/77–1981/82 och krigsdelegationen 1979/80–1981/82.

Uppdrag i statliga utredningar, kommittéer och kommissioner[redigera | redigera wikitext]

Inger Lindquist var ledamot av ungdomsfängelseutredningen 1974–1978, länsdomstolskommittén 1977–1978, upphovsrättsutredningen 1977–1982, förvaltningsrättsutredningen 1978–1982, frivårdskommittén 1979–1982, delegationen för kontraktsvård 1979–1982, våldskommissionen 1989–1990 och särskild utredare av prostitutionen 1977–1981.

Övriga uppdrag[redigera | redigera wikitext]

Lindquist var ledamot av styrelsen för Svenska Röda Korset 1974 och dess ordförande 1974–1980. Hon var förbundsordförande för Göteborgsmoderaterna åren 1984–1986.

Inger Lindquist blev på 1970-talet känd av svenska folket när hon som domare medverkade i TV-serien Vad säger lagen. Hon blev också särskilt uppmärksammad 1989 som rättens ordförande under ett tryckfrihetsmål i Göteborgs Tingsrätt i anslutning till mordet på Olof Palme. I riksdagsarbetet var hon särskilt aktiv i frågor som rörde rättsväsendet och kriminalitet men också frågor rörande utbildning och ekonomisk politik. Inger Lindquist utsågs till särskild utredare av den för Sverige första statliga utredningen av prostitutionen 1977–1981. Utredningen utgjorde starten för det sociala arbetet mot prostitution i Sverige. Ur (SOU 1995:16).

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Enkammarriksdagen 1971–1993/94 utgiven av Riksdagens biografikommitté
  • Ann-Cathrine Haglund, Ann-Marie Petersson, Inger Ström-Billing, red (2004). Moderata pionjärer: kvinnor i politiskt arbete 1900-2000. Stockholm: Sällskapet för moderata kvinnors historia. Libris 9666368. ISBN 91-631-5862-0 (inb.)  Göteborgs moderata högerkvinnor Av Agneta Granberg, Sonja Rembo, Lisbeth Sundén Andersson
  • Algot Mattsson Arvet - Från Lindman till Bildt. Tre Böcker 1994 ISBN 9170291527
  • SOU 1977:83 Tillsynsdom - ungdomsfängelseutredningens förslag till ändringar i påföljdssystemet.
  • SOU 1981:71 Prostitutionsutredningen

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] Inger Gunvor Lindquist, läst: 22 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  2. ^ Riksdagens protokoll 1974:1, läs online, läst: 1 juli 2020.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Riksdagens protokoll 1976/77:1, läs online, läst: 1 juli 2020.[källa från Wikidata]
  4. ^ Members A-Z since 1949, Europarådets parlamentariska församling, läs online.[källa från Wikidata]

Vidareläsning[redigera | redigera wikitext]